Alkomjölk
Idag började jag dagen med en ostmacka och ett glas mjölk till frukost. Det var gott.
Men jag kunde inte låta bli att tänka på om jag glömt något.
Jag hade inte så mycket att göra idag, det var ju söndag, så jag blev sittandes med mina glas mjölk och mina ostmackor ett bra tag framöver. Glasen och smörgåsarna avlöste varandra i en slags mjölkvals.
Om mjölk innehållit bara en liten gnutta alkohol hade jag antagligen druckit mig rätt påverkad.
Alko-mjölk? Tål att tänkas på...
När jag då sitter där vid köksbordet, kikar ut genom fönstret och dregglar lite smått i mitt glas så kommer jag att tänka på att jag ju är laktosintolerant.
Jag känner snart hur magsäcken börjar hoppa hopprep med tunntarmen. Men mitt i min fanatiska vrede får jag syn på ett telefonnummer tryckt på sidan utav mjölkpaketet. Jag rycker åt mig min i dagarna uråldriga fastnätstelefon och slår in nummret till Arla. Därefter skäller jag ut arlas automatiska telefonsvarare för att det inte finns några varningstexter om att man inte borde dricka mjölk när man är laktosintollerant. Det tog ett tag men jag tror att budskapet gick fram. Rösten som inte presenterade sig, oerhört oförskämt, lovade att de "skulle behandla mina klagomål snarast" om jag tryckte fyrkant. Jag gjorde så och la på. Sedan tillbringade jag resten av dagen på mitt hotellrums badrumsinrättning.
Jag hatar arla. Eller hatar kanske är ett rätt starkt ord att ta till, men ibland finns det inget annat. Vi laktosintolerantianer har inget annat att använda i sådana fall.
